onsdag 13 oktober 2010

How to fix a car with a peace of wood

Hej pa er!
Jag tankte nu for er alla lite snabbt dela med mig av en upplevelse jag sent kommer glomma.
I lordags skulle Sofia, Carro, Kristina och jag  bege oss till Biahamulo for att besoka var van Elisante.
Vi gick upp tidigt pa morgonen for att hinna till Muleba i tid for att darifran ta en taxi/buss/bil till Biharamulo.
Val framme i Muleba hittade vi en bil som skulle ga till Biaharmulo. Vid kvart i nio satter vi oss i bilen (alla fyra i baksatet) och vantar pa att fa aka ivag. Efter ett tag aker vi antligen ivag och da ar vi sammanlagt 8-9 pers i bilen.
Pa vagen stannar vi ett x antal ggr for att foraren och vissa passagere vill kopa pa sig saker, som tex fisk(som man sedan tydligen kan hanga runt backspelgeln utanfor bilen) bananer, frukt m.m. Detta gor att resor dit man ska brukar ta extra lang tid. Vilket ar storande ibland. Man plockar aven upp folk utmed vagen sa tillsist var vi 14 pers som trangdes i bilen. 4 vuxna plus ett barn dar framme, en delade sate med foraren, vi fyra svenskar dar bak, och i kofferten 3 man, 1 kvinna och ett litet spadbarn! Helt ofattbart!

Vi guppar fram pa de skakiga, hoppiga, roda vagarna och tycker att  man aldrig kommer fram.
Plostligt skakar det till i hela bilen och foraren stannar. Nar vi sedan gar ut ser vi att en slags ledstang som haller upp bakdacket hade gatt sonder. Vi satter oss i graset for att vanta pa att de ska laga det. Hur lagar man det? Jo, man gar ut i "skogen" hamtar en tjockare pinne satter dit den och lindar fast den med en bit av rep.
Detta kommer aldrig halla! tanker jag.

Vi satter oss i bilen lite smatt tveksamma, men efter att akt nagra kilometer sa verkar det fortfarande halla, helt sjukt! Vi guppar vidare pa  vagarna och efter ett tag kommer vi till ett backkron. Carro satt och smasov, jag satt och blundade, Kristina och Sofia ar lite mer uppmarksamma, sa plotsligt hor jag Sofia skrika till och jag tittar upp och ser vad som uppenbarar sig framfor oss: Massa stenar ligger som en linje over hela vagen for att blockera. Foraren bromsar allt vad han har och han forsoker aven sig pa att anvanda handbromsen, bromsarna som ar kassa och ganska klena vill inte stanna bilen sa vi alla fattar vad som kommer handa. Jag skriker: Hall emot!!!
BOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOM!
Dar akte vi rakt pa stenarna. Stenaran var inte jattestora, men anda blev det en liten latt krock. Vilket orsakade en valdig punka pa hoger framdack.

Vi undrade nu saklart ocksa om trapinnen hade klarat av denna small, och javisst hade den det. De bytte dack och allt verkade vara fixat. Vi satter oss annu en gang i bilen och ska aka ivag. Det tar ett tag innan han far igang motorn, men far tillslut det.
MEN inte var det over dar.... oljan hade borjat lacka och det var omojligt att kunna aka ivag. Sa det var slutet pa den farden i den bilen.

Hur hanterade vi detta? riktigt bra maste jag saga. Vi holl humoret uppe, och med oss fyra tillsammans sa kan man inte mer an skratta at allt, det var precis vad vi gjorde. Vi skrattade och vi skrattade.
Vi ringde sedan Elisante och sa hur det lag till. Elisante blev var raddning, da han skulle komma och hamta upp oss. Som tur var, var vi bara en kvart ifran Biharamulo sa vi var iaf inte mitt ute pa vischan.

Jag ar nu i Bukoba och ska snart aka vidare hem till Kikukwe. Dagarna i Biharamulo har varit jattebra, vi har fatt se sa mycket! Elisante har visat oss runt pa manga stallen. Bla. Rattegangssal, kyrkan, fiskfarm, gammal borg som tyskarna hade under forsta varldskriget, jattehaftig grotta och jattefina utsikter!

Nasta gang ska jag forsoka skriva lite mer om Kikukwe, vad jag gor dar och vad som hander pa dagarna.
Det blir nog nasta helg, da vi ska in till Bukoba for att ga pa Brollop.

Kram till er alla!

(OM ni vill far ni garna slanga ivag sms o beratta vad som hander hemma, det ar bara roligt.
Har ett annat nummer har i tanzania: +255768057626 )

ps. Idag tog vi bussen istallet hem fran Biharamulo, mycket battre. Nar vi satt oss pa bussen. Gissa vad vi ser nar vi tittar ut? Jo, bilen som man lagar med hjalp av trapinnar. Hahahahaha.

2 kommentarer:

  1. Vilket äventyr Tilda! :D Skönt att höra att du har det bra iaf! Pusspårej

    SvaraRadera
  2. Oj oj oj oj...fick denna historia berättad av din mor o syster i söndags på Löwingada'n! Det var en fest utan dess like...men vi saknade dig!! =)
    Ta hand om dig och fortsätt och njut!
    Kramar i mängder!

    SvaraRadera