Hej pa er!
jag tankte beratta lite mer om hur jag har det i Kikukwe. Forst vill jag saga att jag trivs jattebra hos min familj. De ar valdigt snalla och kommunikationen blir bara battre och battre. Med swahili och engelska stapplar vi oss fram och kommer till sist fram till vad vi vill ha sagt. Kanns ganska hafttigt att jag kan forsta en del swahili. Ett sprak som bara for tva manader sen var helt frammande for mig. Varje dag gar vi upp runt sju, det ar da solen gar upp. Pa dagarna forsoker jag hjalpa till med sa mycket som mojligt. Men det blir mest bara att jag diskar, tvattar och rensar ris och sant. Skulle vilja lara mig mer om hur de tilllagar maten. Men det kommer nog. Jag far nu mest bara titta pa. Ofta kommer det grannar och tittar forbi och stannar ett tag for att prata sa det ar alltid folk hos oss. Det ar roligt. Jag sitter mest och lyssnar och forsoker snappa upp lite av det dem sager.
Mer pa dagarna brukar jag och Sofia fa folja med var prast i byn Felix pa olika saker. Vi har fatt se valdigt mycket under dessa veckor i Kikukwe. Som jag skrivit innan blir det mycket, hembesok, skolor, dagis, konfirmationslektioner osv.
Vadret ar valdigt vaxlande. Ofta regnar det men samtidigt ar det valdigt varmt. Nar det ar som allra varmast ar jag mycket inomhus, for jag klarar inte av hettan.
Detta inlagg blev lite fattigt med innehall, men jag hinner inte skriva mer nu. Maste kila!
Idag ska vi pa brollop, det ska bli sa roligt!!!
Hoppas ni har det mysigt i snon!
Matilda
lördag 23 oktober 2010
onsdag 13 oktober 2010
How to fix a car with a peace of wood
Hej pa er!
Jag tankte nu for er alla lite snabbt dela med mig av en upplevelse jag sent kommer glomma.
I lordags skulle Sofia, Carro, Kristina och jag bege oss till Biahamulo for att besoka var van Elisante.
Vi gick upp tidigt pa morgonen for att hinna till Muleba i tid for att darifran ta en taxi/buss/bil till Biharamulo.
Val framme i Muleba hittade vi en bil som skulle ga till Biaharmulo. Vid kvart i nio satter vi oss i bilen (alla fyra i baksatet) och vantar pa att fa aka ivag. Efter ett tag aker vi antligen ivag och da ar vi sammanlagt 8-9 pers i bilen.
Pa vagen stannar vi ett x antal ggr for att foraren och vissa passagere vill kopa pa sig saker, som tex fisk(som man sedan tydligen kan hanga runt backspelgeln utanfor bilen) bananer, frukt m.m. Detta gor att resor dit man ska brukar ta extra lang tid. Vilket ar storande ibland. Man plockar aven upp folk utmed vagen sa tillsist var vi 14 pers som trangdes i bilen. 4 vuxna plus ett barn dar framme, en delade sate med foraren, vi fyra svenskar dar bak, och i kofferten 3 man, 1 kvinna och ett litet spadbarn! Helt ofattbart!
Vi guppar fram pa de skakiga, hoppiga, roda vagarna och tycker att man aldrig kommer fram.
Plostligt skakar det till i hela bilen och foraren stannar. Nar vi sedan gar ut ser vi att en slags ledstang som haller upp bakdacket hade gatt sonder. Vi satter oss i graset for att vanta pa att de ska laga det. Hur lagar man det? Jo, man gar ut i "skogen" hamtar en tjockare pinne satter dit den och lindar fast den med en bit av rep.
Detta kommer aldrig halla! tanker jag.
Vi satter oss i bilen lite smatt tveksamma, men efter att akt nagra kilometer sa verkar det fortfarande halla, helt sjukt! Vi guppar vidare pa vagarna och efter ett tag kommer vi till ett backkron. Carro satt och smasov, jag satt och blundade, Kristina och Sofia ar lite mer uppmarksamma, sa plotsligt hor jag Sofia skrika till och jag tittar upp och ser vad som uppenbarar sig framfor oss: Massa stenar ligger som en linje over hela vagen for att blockera. Foraren bromsar allt vad han har och han forsoker aven sig pa att anvanda handbromsen, bromsarna som ar kassa och ganska klena vill inte stanna bilen sa vi alla fattar vad som kommer handa. Jag skriker: Hall emot!!!
BOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOM!
Dar akte vi rakt pa stenarna. Stenaran var inte jattestora, men anda blev det en liten latt krock. Vilket orsakade en valdig punka pa hoger framdack.
Vi undrade nu saklart ocksa om trapinnen hade klarat av denna small, och javisst hade den det. De bytte dack och allt verkade vara fixat. Vi satter oss annu en gang i bilen och ska aka ivag. Det tar ett tag innan han far igang motorn, men far tillslut det.
MEN inte var det over dar.... oljan hade borjat lacka och det var omojligt att kunna aka ivag. Sa det var slutet pa den farden i den bilen.
Hur hanterade vi detta? riktigt bra maste jag saga. Vi holl humoret uppe, och med oss fyra tillsammans sa kan man inte mer an skratta at allt, det var precis vad vi gjorde. Vi skrattade och vi skrattade.
Vi ringde sedan Elisante och sa hur det lag till. Elisante blev var raddning, da han skulle komma och hamta upp oss. Som tur var, var vi bara en kvart ifran Biharamulo sa vi var iaf inte mitt ute pa vischan.
Jag ar nu i Bukoba och ska snart aka vidare hem till Kikukwe. Dagarna i Biharamulo har varit jattebra, vi har fatt se sa mycket! Elisante har visat oss runt pa manga stallen. Bla. Rattegangssal, kyrkan, fiskfarm, gammal borg som tyskarna hade under forsta varldskriget, jattehaftig grotta och jattefina utsikter!
Nasta gang ska jag forsoka skriva lite mer om Kikukwe, vad jag gor dar och vad som hander pa dagarna.
Det blir nog nasta helg, da vi ska in till Bukoba for att ga pa Brollop.
Kram till er alla!
(OM ni vill far ni garna slanga ivag sms o beratta vad som hander hemma, det ar bara roligt.
Har ett annat nummer har i tanzania: +255768057626 )
ps. Idag tog vi bussen istallet hem fran Biharamulo, mycket battre. Nar vi satt oss pa bussen. Gissa vad vi ser nar vi tittar ut? Jo, bilen som man lagar med hjalp av trapinnar. Hahahahaha.
Jag tankte nu for er alla lite snabbt dela med mig av en upplevelse jag sent kommer glomma.
I lordags skulle Sofia, Carro, Kristina och jag bege oss till Biahamulo for att besoka var van Elisante.
Vi gick upp tidigt pa morgonen for att hinna till Muleba i tid for att darifran ta en taxi/buss/bil till Biharamulo.
Val framme i Muleba hittade vi en bil som skulle ga till Biaharmulo. Vid kvart i nio satter vi oss i bilen (alla fyra i baksatet) och vantar pa att fa aka ivag. Efter ett tag aker vi antligen ivag och da ar vi sammanlagt 8-9 pers i bilen.
Pa vagen stannar vi ett x antal ggr for att foraren och vissa passagere vill kopa pa sig saker, som tex fisk(som man sedan tydligen kan hanga runt backspelgeln utanfor bilen) bananer, frukt m.m. Detta gor att resor dit man ska brukar ta extra lang tid. Vilket ar storande ibland. Man plockar aven upp folk utmed vagen sa tillsist var vi 14 pers som trangdes i bilen. 4 vuxna plus ett barn dar framme, en delade sate med foraren, vi fyra svenskar dar bak, och i kofferten 3 man, 1 kvinna och ett litet spadbarn! Helt ofattbart!
Vi guppar fram pa de skakiga, hoppiga, roda vagarna och tycker att man aldrig kommer fram.
Plostligt skakar det till i hela bilen och foraren stannar. Nar vi sedan gar ut ser vi att en slags ledstang som haller upp bakdacket hade gatt sonder. Vi satter oss i graset for att vanta pa att de ska laga det. Hur lagar man det? Jo, man gar ut i "skogen" hamtar en tjockare pinne satter dit den och lindar fast den med en bit av rep.
Detta kommer aldrig halla! tanker jag.
Vi satter oss i bilen lite smatt tveksamma, men efter att akt nagra kilometer sa verkar det fortfarande halla, helt sjukt! Vi guppar vidare pa vagarna och efter ett tag kommer vi till ett backkron. Carro satt och smasov, jag satt och blundade, Kristina och Sofia ar lite mer uppmarksamma, sa plotsligt hor jag Sofia skrika till och jag tittar upp och ser vad som uppenbarar sig framfor oss: Massa stenar ligger som en linje over hela vagen for att blockera. Foraren bromsar allt vad han har och han forsoker aven sig pa att anvanda handbromsen, bromsarna som ar kassa och ganska klena vill inte stanna bilen sa vi alla fattar vad som kommer handa. Jag skriker: Hall emot!!!
BOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOM!
Dar akte vi rakt pa stenarna. Stenaran var inte jattestora, men anda blev det en liten latt krock. Vilket orsakade en valdig punka pa hoger framdack.
Vi undrade nu saklart ocksa om trapinnen hade klarat av denna small, och javisst hade den det. De bytte dack och allt verkade vara fixat. Vi satter oss annu en gang i bilen och ska aka ivag. Det tar ett tag innan han far igang motorn, men far tillslut det.
MEN inte var det over dar.... oljan hade borjat lacka och det var omojligt att kunna aka ivag. Sa det var slutet pa den farden i den bilen.
Hur hanterade vi detta? riktigt bra maste jag saga. Vi holl humoret uppe, och med oss fyra tillsammans sa kan man inte mer an skratta at allt, det var precis vad vi gjorde. Vi skrattade och vi skrattade.
Vi ringde sedan Elisante och sa hur det lag till. Elisante blev var raddning, da han skulle komma och hamta upp oss. Som tur var, var vi bara en kvart ifran Biharamulo sa vi var iaf inte mitt ute pa vischan.
Jag ar nu i Bukoba och ska snart aka vidare hem till Kikukwe. Dagarna i Biharamulo har varit jattebra, vi har fatt se sa mycket! Elisante har visat oss runt pa manga stallen. Bla. Rattegangssal, kyrkan, fiskfarm, gammal borg som tyskarna hade under forsta varldskriget, jattehaftig grotta och jattefina utsikter!
Nasta gang ska jag forsoka skriva lite mer om Kikukwe, vad jag gor dar och vad som hander pa dagarna.
Det blir nog nasta helg, da vi ska in till Bukoba for att ga pa Brollop.
Kram till er alla!
(OM ni vill far ni garna slanga ivag sms o beratta vad som hander hemma, det ar bara roligt.
Har ett annat nummer har i tanzania: +255768057626 )
ps. Idag tog vi bussen istallet hem fran Biharamulo, mycket battre. Nar vi satt oss pa bussen. Gissa vad vi ser nar vi tittar ut? Jo, bilen som man lagar med hjalp av trapinnar. Hahahahaha.
fredag 8 oktober 2010
1 manad i landet Tanzania
Hej!
Jag laser alla era kommentarer och tar till vara pa de ni skriver. Tack :)
Idag befinner jag mig i Bukoba en kortis for att skicka ivag de rundbrev vi alla deltagare i programmet ska gora. Efter denna korta visit i Bukoba ska jag och Sofia folja med Carro och Kristina till Ilemera for att sova dar en natt. Sen i helgen ska vi aka och halsa pa Elisante (deltagare i Ung i den varlsvida kyrkan tidigare i ar) som bor i en annan stad, som jag inte kommer ihag namnet pa just nu.
Jag skriver mer pa mandag da ska vi satta oss har en snabbis igen innan vi aker hem till Kikukwe igen.
Matilda
Jag laser alla era kommentarer och tar till vara pa de ni skriver. Tack :)
Idag befinner jag mig i Bukoba en kortis for att skicka ivag de rundbrev vi alla deltagare i programmet ska gora. Efter denna korta visit i Bukoba ska jag och Sofia folja med Carro och Kristina till Ilemera for att sova dar en natt. Sen i helgen ska vi aka och halsa pa Elisante (deltagare i Ung i den varlsvida kyrkan tidigare i ar) som bor i en annan stad, som jag inte kommer ihag namnet pa just nu.
Jag skriver mer pa mandag da ska vi satta oss har en snabbis igen innan vi aker hem till Kikukwe igen.
Matilda
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)